Så lever alla människor med ett Damokles svärd hängande över huvudet som i ett obevakat ögonblick väntas att falla ned och klyva dem mitt itu. Man vet att det kommer att ske, men inte när och med denna livets inbyggda osäkerhet blickar vi alla ständigt oroligt över axeln. I det perspektivet är det egentligen en stor bedrift att vi alls kommer framåt. En del tänker klurigt att de ska förekomma händelsen genom att själva klippa ned svärdet och exakt bestämma tidpunkten. Andra talar om meningslöshet och pendlar mellan ilska mot svärdets existens och djup hopplöshet inför det obevekliga ödet. Vis är den som förstår att i förändring är det enda sätt på vilket livet kan flöda.