För några år sedan höll Matthieu Ricard ett inspirerande anförande på TED Talks. Han träffar så på pricken rätt när han skojar om de “franska intellektuella” som vill ha sitt lidande kvar för den ljuva känslan av välbefinnande när lidandet för en liten tid upphör… De frågar sig om man verkligen kan känna lycka om man aldrig har känt sorg?
Det finns ett mönster i avsaknaden av mönster som kanske är det viktigaste mönstret av dem alla
Eftersom min engelska blogg dog ut ska jag försöka mig på att skriva på svenska istället. Jag måste dock erkänna att jag inte är bra på det där med att uppdatera varje dag. Jag får mer utav underliga infall då och då när jag skriver väldigt mycket och emellan dessa perioder sysslar jag med andra saker.
Imagine an infinitely large room, without doors or windows. The white ceiling above your head reaches as far as you can see in all directions. The spotless floor shines as if it was made out of marble but it is surprisingly soft to sit on. The lighting is pleasant, not too bright and not too dark. You try the acoustics of the room out with your voice and you hear the echo from afar.
For some reason this world famous nursery rhyme came to my mind.
Row, row, row your boat
Gently down the stream
Merrily, merrily, merrily, merrily
